"Gillar att leva mig in rejält i loppen"
Hästar har funnits i familjens ägo långt innan jag föddes och så länge jag kan minnas har jag alltid tyckt om och haft djuren i min närhet. Jag har faktiskt följt och kunnat rabbla Elitloppshästar sedan jag var fyra-fem år gammal och just Elitloppet var för mig redan som liten påg det fräckaste som fanns i hela världen! Jag är rejält idrottsintresserad och har spelat golf och tennis men framför allt fotboll på hyfsat hög nivå, detta i Skånelaget och jag värvades även till Trelleborgs FF där jag spelade tills jag var i 19-årsåldern.
Det allmänna idrottsintresset till trots; för mig är ändå Elitloppet alltid såväl etta, tvåa som trea vad gäller sporthappenings! Min första favorit i loppet var Meadow Road, som vann 1985, och ett av mina första starka travminnen är då jag grät när han bara blev fyra i försöket:
- Hur ska han kunna vinna finalen från det dåliga spåret, bölade jag.
Det gick ju ändå vägen och jag jobbade frenetiskt på honom under finalen, armarna flaxade så till den milda grad att de i närheten nästan trodde att jag skulle flyga iväg. På den tiden blev det nästan så att folk "från när och fjärran" kom för att se mig kämpa under travloppen... Injobbningen av Meadow Road var nästan att jämföra med den då min familjs delägde Commander Crowe vann Elitloppet 27 år senare, en härlig känsla, och jag gillar verkligen att leva mig in rejält i loppen där jag har intressen. Det är en riktig kick. Mina fyra starkaste elitloppsminnen är förutom de två nämnda, då Copiad slog Pine Chip 1994 samt när Moni Maker vann 1998.
I min ungdom gick travet och fotbollen hand i hand, och lördagarnas klassiska Tipsextra med polarna, en stryktipskupong och en travkupong var veckans höjdpunkt, men det gick sedermera över till att bli mer och mer trav och allt mindre fotboll, och där är vi ju nu.
Jag gillar alltså att spela, gärna ett vinnarspel om oddset lockar på någon fin och bra häst som passar mitt travtycke, och är mer än gärna med på en "bordslapp" för V86, V64 eller V75 då tillfället bjuds. Men mitt största fokus ligger på det flertal hästar jag är med och deläger.
En av dessa är Beckman och jag kan berätta att han gör minicomeback på Vincennes 5 april. Det loppet ser vi som ett genrep till att förhoppningsvis få chansen att vara med i Olympiatravet, spännande!
Mer om detta i nästa blogg och jag lovar att framöver bjuda på någon vinnare, kanske framför allt till Frankrike, där jag tycker mig ha hyfsat bra koll på hästarna, och där det med jämna mellanrum går att fynda i spelluckan.
På återhörande!
/Calle.
