"Vore det mest värdiga för alla inblandade"
Ovanstående stycke är sagt med hästägarkepsen på huvudet. Jag har - som bekant - aldrig varit travtränare, men kan tänka mig att samma tankar går att applicera även med travtränarkepsen på sig. Likaså vad gäller hästskötare - som jag faktiskt jobbat som under två korta sejourer. Jag kom dock in i travet via spelet och ser mig som en spelare. Mina tankar och åsikter inom travsporten är oftast förankrade utifrån spelandet och jag gör mig själv skyldig till att tjata om utrustning, barfota och första jänkarvagn - eftersom det är högst relevant för mig som spelare.
Min korta sejour som hästskötare startade hösten 2011. Under den perioden tröttnade jag på mitt vardagsjobb och ville göra något nytt. Jag hade en travhäst i träning hos Per Lennartsson och han erbjöd sig att jag kunde börja jobba för honom. Till en början var det bara fortkörning som gällde - snabbjobb på förmiddagen och långsamturer på eftermiddagen. När jag senare fick egna passhästar gav det mig som spelare i grunden ett helt annat perspektiv på travsporten. En av hästarna jag hade under en kort period var Package Deal. En underbar individ som verkligen var rolig att jobba med och han vann dessutom på V75 från dödens när jag hade hand om honom. När jag pratade om denna händelse med travspelaren Thomas "Ögat" Öhman vid något tillfälle efteråt så sade han att "ja, ni hade ju gjort något med huvudlaget den starten".
Självklart blev jag förnärmad.
Min omedelbara tanke: Varför surrar han om huvudlaget? Vet han inte vilket arbete vi hade lagt ned med hästen? Per lade uppe träningen helt perfekt inför loppet. Jag hade kört honom i varje jobb veckorna innan, lindat hans ben och det ena med det andra. Lång resa till Hagmyren med övernattning. Gick upp nästan löjligt tidigt för att fodra. Kort sömn sittandes på en stol i stallgången. Joggade honom på banan på förmiddagen. Minutiös planering. Tajmat och klart in i minsta detalj, som "Sickan" hade sagt. Resultatet? Dödenskross. Och så kommer någon spelare och surrar om vilket huvudlag hästen hade. Ovärdigt.
Men. Ögat pratade ju såklart utifrån sitt perspektiv som spelare. Vilket jag också är - även om det suddades ut något den här perioden - så egentligen borde jag inte ha blivit förnärmad. All information fanns ju dessutom innan loppet. När vi spelar är ju utrustningen högst relevant för de flesta. Vi vill veta vilken vagn, vilket huvudlag och vilken balans hästen ska gå med. Det är hästarna som springer och det är hästarna som gör jobbet. Men utrustningen hjälper de på traven om ni ursäktar Göteborgsskämtet. Ska jag spela på en häst som jag tycker gjort sina bästa prestationer med jänkarvagn och barfota runt om, då vill jag gärna veta innan ifall det är så han kommer gå utselad. Dessutom svarade ju hästen grymt bra på "norsken" när den drogs för första gången näst senast - blir det så igen? Avgörande faktorer för mig och många andra.
Jag kan dock märka i min yrkesroll när jag ringer intervjuer att det inte är alla som håller med. "Det blir skor den här gången, men det har ingen betydelse" säger tränaren. Snabb koll i travfakta: Noll segrar med skor på 20 försök - samtliga segrar tagna barfota runt om. Okej. Ja, det kan ju vara en tillfällighet. Det kan också inte vara det. Men jag har i alla fall informationen innan loppet och det är huvudsaken - sedan är det upp till var och en som spelar att själva göra en bedömning.
Det är här det börjar skava. För de som jobbar med hästar kan detta vara en bisak i sammanhanget, men för spelarna kan det vara helt avgörande. Tränaren tycker spelaren överdriver betydelsen av utrustning och spelaren tycker tränaren ska berätta - helst igår - exakt hur hästen ska gå utrustad. Det raljeras gärna från ena sidan av åsikterna när en häst vinner ett storlopp med vanlig vagn, medan det kontras från andra sidan när en häst som går i jänkarvagn för första gången vinner med 100 meter. Och så snurrar hjulet runt.
Så, vad ska vi göra? Ställa oss upp och sjunga "We shall overcome" i sann Birgit Friggebo-anda? Nej, låt oss bara enas om att det i slutändan ändå är hästen som ska göra jobbet. Vi som spelar vill bara veta innan loppet, vilken utrustning som är tänkt och jag är säker på att det skulle resultera i mindre utrustningsprat - även om det låter paradoxalt. Personligen har jag förståelse för ifall vissa saker kan ändras efter värmning och så vidare. Exempelvis att hästen är för het i värmningen och inte kan gå med det helstängda huvudlaget som planerat eller om banan inte passar för att köra barfota fram som det var tänkt. Men om meningen "inga ändringar" en hel vecka inför V75 i en drös intervjuer resulterar i att en häst kommer ut i jänkarvagn för första gången utan något som helst knyst innan. Och dessutom vinner. Ja, då får vi det ovärdiga snacket efteråt som vi samtliga vill slippa.
En häst levererar en urstark prestation och vinner på V75 och vi pratar bara om sulkyn efteråt. Det är ovärdigt mot hästen och de som lagt ned jobbet bakom kulisserna. Jag hade också blivit tjurig. Men det är minst lika ovärdigt mot spelarna om den informationen inte finns på förhand. Har vi informationen innan loppet - då räcker det med att nämna saken i en bisats efter loppet och sedan hylla hästens prestations och det bakomvarande jobbet. Det vore det mest värdiga för alla inblandade.
/Kristofer Axén
